Efter mässan Affordable Artfair

Jag har precis börjat återhämta mig från fantastiska Affordable Artfair i Stockholm. Nordens största konstmässa går av stapeln i oktober varje år i Sverige men finns över hela världen och startade för 20 år sedan i London. Många av er kanske inte vet hur lång väg det är till att få ställa ut sin konst på en sådan plats. Först ska man samarbeta med ett Galleri som vill ställa ut ens konst vilket inte är självklart utan redan där kan det ta stopp. Sedan ska Galleriet ansöka om att få medverka. En process som kan ta flera år om man får avslag på ansökan. När det väl är inbokat börjar skapandeprocessen. Och detta kan såklart se olika ut för olika konstnärer . Vissa har kanske deltagit massor med år och gör inte så stor sak av det hela. För mig var det samma känsla som när jag första gången fick ställa ut på Antik och konstmässan i Stockholm. En lång process på ett år med skapande, tvivlande och målande. Sedan ska alla verk ramas, prissättas och få titlar.

Underbara Galleri Melefors som jag ställde ut med hade sedan intensiva dagar med att hänga konsten och bygga upp montern där 6 konstnärer ska samsas under en veckas tid. Sedan följde en oförglömlig vecka där vi alla verkligen samarbetade, inget att ta för givet i en värld där konkurrensen är stor!

I vår monter var det varmt ,inkluderande och mycket skratt studsade runt i lokalen bland färg och form! Många verk fick nya hem, fina möten med er följare, nya och gamla möten med konstintresserade människor, härliga kvällar med kollegor från hela Sverige där allt från penselsorter , målartekniker till vardagsbekymmer diskuterades . För precis ett år sedan var jag där. På Vernissaget av denna mässa men som besökare. Jag har haft just denna plats som en målbild i många år. Först som en dröm och nästan som ett skämt för 8-9 år sen. ”Dit tar jag mig aldrig” . Jag är rätt duktig på att trycka ner mig själv i perioder , en inre röst som jag faktiskt har målat som en svart korp som viskar i mitt öra – Där hör du inte hemma i dom fina kvarteren , du passar inte in, glöm det!” Men den andra rösten och fågeln som för övrigt är en papegoja blev tillslut starkare denna gång. Den sa KÖR! DU KAN! SATSA! Så där på Vernissaget för ett år sedan, bestämde jag mig fullt ut för att göra allt för att detta skulle gå i hamn. Jag är inte den typen av konstnär som sitter och väntar på att bli upptäckt eller som är livrädd för att möta kunder eller besökare och gömmer mig ett helt Vernissage bakom en gardin.

Jag älskar att möta er! Och får ibland nästan snarare hejda mig så folk får gå runt i lugn och ro och kika på konsten. Men känslan att få höra vad mina målningar väcker för känslor, era frågor och funderingar, hur de har varit en tröst eller en uppmaning till förändring eller helt enkelt givit vila och glädje i vardagen. Det är helt magiskt. Det kan störa en del människor det där. Min utåtriktade sida. Vissa som tycker att ”riktiga” konstnärer ska vara tystlåtna och lite mystiska. Bara vill vara i Ateljén och inte gå utanför dörren och absolut inte prata med nån Hemska tanke! Men jag älskar den där liknelsen” Vad tyst det skulle vara i skogen om bara en sorts fåglar skulle få sjunga” Alla konstnärstyper finns ju och inget är rätt eller fel tycker jag! Tillsammans blir vi ju starkare ,och kan berika varandra. Precis likadant är det med olika typer av konst och utryck,Allt behövs tycker jag och alla sorters typer av konstnärer , inget är ”finare ” eller mer rätt en det andra , vi är bara olika.

Jag har som sagt mycket entreprenörskap och utåtriktad energi i mig och arbetar mycket med målbilder i mitt inre. Att nu sitta här och landa i att jag faktiskt nådde den där målbilden är fantastiskt men blir också tomt. Vad ska jag ta mig för nu? Vad blir nästa stora målbild? Jag tror att jag får landa lite nu i detta. Gå promenader , vara med mina barn. Klappa mina katter . Läsa, skriva lite och bara vara. Men jag är ju en otålig själ så lite jobb får det allt bli med! Just nu arbetar jag med julsalongernas konstverk som du kan se både på Hägernäs Strand Galleri i Täby utanför Stockholm från 30 november men också på Galleri Melefors i Linköping. Om någon vecka ska jag också in i hyttan hos bästa Micke Johansson i Örsjö och skapa lite glas. Det ser jag fram emot! Då kommer det ett nytt blogginlägg om glasets underbara värld! Våga dröm stort därute nu, och sikta mot stjärnorna så kanske vi når trädtopparna eller halvvägs på stammen 😉 ! Må väl!