Nyårsafton 2012 vräkte regnet ner över Tolg. Regn och storm gjorde att elen gick så fort jag och Jonas skulle försöka sätta på ugnen där nyårsmaten skulle tillagas. Vår son Albin, som då var knappt två år, hade öroninflammation och feber och jag satt mest i telefon med 1177 för att få råd. Till sist gick hela vår lilla familj och la oss långt innan tolvslaget för att sova, mätta på mackor och mjölk. Stämningen det nyåret var inte precis på topp.

Både jag och Jonas tänkte nog samma sak där i mörkret. Vad har vi gett oss in i? Ingen av oss hade ägt hus förut och bott på landet. Hur skulle detta bli?


ATT FLYTTA TILL MÖRKA SMÅLAND

Så här åtta år senare, en blomstrande junimorgon, kan vi konstatera att det gått alldeles utmärkt. Självklart med lite oväntade saker på vägen, men så är och ska ju livet vara. Vi älskar nu denna plats och detta hus. Och elen fungerar fint!

När vi bestämde oss för att köpa huset i Tolg och våga flytta från Stockholmsområdet var vissa positiva – Vad modigt! Härligt! Men väldigt många var också tveksamma och jag minns kommentarer som ”Ni vet väl att man inte flyttar från Stockholm, man flyttar TILL Stockholm” och ”Oj!! Mörka Småland!” Den mest klassiska kommentaren som jag fortfarande ofta får höra är ”Men i en stad har ni ju nära till allt – hur ska ni klara er utan det?”


STOCKHOLMSPULSEN

En vän i Stockholm sa med andan i halsen i telefonen när hon rusade mellan perrongerna mellan olika t-banor hem från sitt jobb att det var största anledningen till att hon bor kvar i storstan ”Vi har ju nära till allt här.” Jag började då fundera kring detta utryck ”Nära till allt.” Och vad det just nu betyder för mig.

Då 2012 och de första åren blandades känslorna i mig allt som ofta. Lyckan att vakna i februari av en knallblå himmel och snö utanför dörren. Att bara kunna klä på barnen och sig själv varma kläder och gå ut – njuta av naturen precis utanför dörren.

Men de första åren här kunde jag också längta oerhört efter folk som trängs på T–centralen, en latte i handen efter en lunch på Söder i Stockholm. Vimmel och stora tillställningar. Att gå på bio närsomhelst.  Att leva nära det i en stad. Jag reser mycket till storstäder i mitt yrke och de första åren var längtan stor till de där resorna. Nu med, Jag älskar kontraster och alla nya och gamla bekantskaper och möten!  Men nuförtiden längtar jag mer ner till lugnet snarare än att jag vill stanna kvar i den pulsen, kanske är det åldern att jag mognat såklart. Men också för att livet ständigt förändras och fördjupas, och vi med livet. Vi utvecklas och upptäcker nya saker och sidor hos oss själva och andra.


JAG HAR NÄRA TILL ALLT

I förra veckan var jag på en fantastisk middag på Teleborgs slott. Musik, underbar mat och vänskap. En man jag inte träffat förut frågade då den klassiska frågan – Saknar du inte Stockholm? Du som är mat- och kulturintresserad och så kom den, frasen – ”Att ha nära till allt? Saknar du det?”

Och just där och då kom det över mig som ett lyckopirr i magen att jag inte längre kände den där känslan av saknad av att ha ”Nära till allt”.  Den där längtan och saknaden har liksom bytts ut mot något nytt. En tacksamhet. Att jag faktiskt upplever att jag har nära till allt – bara till andra saker.

Att ha nära till vår fina badplats i Tolg, dit jag älskar att bege mig och bada från maj till september. Att ha nära till barnens skola, slippa sitta i långa bilköer varje morgon och eftermiddag.

Nära till min älskade ateljé som finns på gården, nära till Växjö med kulturliv om längtan blir stor till det. Närheten till att kunna träna två gånger i veckan denna oroliga vår utomhus under himlen med vinden i håret, ljuvligt! Närheten till att vi kan odla våra egna grönsaker och bygga upp vår egen trädgård. Närheten till fina ”Krogen på logen” med ekologisk, god mat och Lanthandeln i Tolg med sitt fina sortiment. Nära till vänner som gärna bjuder på kaffe eller middag .

Så ”Nära till allt” tycker jag nu verkligen att jag har till det som är viktigt för mig och min familj just nu. Det enda jag skulle vilja få hit är min släkt och de vänner som inte bor nära. Speciellt denna underliga vår då världen hållit andan, då har jag saknat dem enormt . Men förhoppningsvis finns det ett ljust slut på denna oroliga tid och vi får krama våra nära och kära igen.


NJUT AV SOMMAREN DÄR DU BOR

Så ut alla fina människor och njut av ditt närområde denna ovanliga sommar. Njut av det du har runt knuten där du bor. Och skulle du händelsevis vara på väg mot Linköping eller bor i trakten så kan du besöka vackra Vesterby Golf och kika på min sommarutställning som hänger där, uppbyggd av duktiga Galleri Melefors som finns i Linköping. Eller så kan du svänga förbi vackra lilla Tolg strax utanför Växjö där jag har min ateljè, ring eller maila först och boka in ditt besök.

 

Imorse upptäckte vi en hel liten fågelungefamilj på en ny plats i trädgården. Tänk bara att få vara nära det, naturens och livets under! Då har man verkligen NÄRA TILL ALLT!

 Med hopp om en lugn och härlig sommar till er alla från Emilia